Islam och rätt bekännelse – de sex trospelarna

Medan islam består av fem grundpelare som praktiskt måste utföras, består den islamiska tron (iman) av sex trospelare som alla muslimer måste vara övertygade om är sanna.

1. Allah

Ordet ”Allah” består av två delar; ”al”, som är en bestämd artikel, och ”ilah”, vilket betyder ”gud”. ”Allah” betyder gud i bestämd form, det vill säga ”guden”.[1] Ordet används dock inte på denna hemsida för att referera till Gud på ett allmänt sätt, utan till att specifikt referera till den muslimska synen på gud, som innefattar mycket mer än bara ett vagt koncept av Gud. (Arabiska kristna kan referera till Gud som ”Allah” eftersom ordet endast betyder ”Guden”, men på denna sida används ordet alltså exklusivt för den islamiska guden.)

Allah är en transcendent så kallad monad (odelbar enhet). Han är transcendent i den meningen att han är högt över sin skapelse (sura 10:3; 70:4), oberoende av allt annat i skapelsen, och genom att inget i skapelsen kan påverka honom. Skapelsen kan interagera med Allah genom bön, tillbedjan och goda handlingar, men inte på något annat sätt. Att till exempel vilja ”uppleva” Allah på ett känslomässigt plan eller att ha en ”intim personlig relation” med honom betraktas av flera muslimska grupper (däribland salafister) som hädiskt, eftersom de menar att Allah då skulle göra sig själv till en del av skapelsen (i syfte att upplevas).[2] Däremot är Allah samtidigt allestädes närvarande, han är även närmare en person än personens egen halspulsåder (sura 50:16). Allahs närvaro kan dock inte upplevas, utan muslimen ska framför allt ha kännedom om Allahs existens och vörda den.

Allah är en monad i bemärkelsen att han kännetecknas av enhet. Att Allah är en, utan delar eller pluralism eller partner, är fundamentet i islamisk monoteism och kallas för Tahweed. I denna doktrin ingår också att Allah är unik, att ingen/ingenting är lik honom (sura 42:11; 112:4). Att likna Allah vid skapelsen är därmed en synd (som kallas tamtheel), liksom att definiera Allahs attribut med hänvisning till skapelsen (en synd som kallas takyeef).[3]

Denna lära, att Allah är unik på alla sätt, har genom islams historia orsakat mycket debatt.[4] Exempelvis har vissa muslimer (Mushabbihah-gruppen) argumenterat att Allah existerar liksom människor existerar, och därmed finns det åtminstone en egenskap som inte är unik för Allah – nämligen existens. Denna invändning är dock byggd på ett missförstånd. Allah kan ha samma egenskaper som skapelsen, fast han har dem på ett unikt sätt. Exempelvis är Allahs existens unik på så sätt att allt annat är skapat och har en existens som är beroende av yttre ting, medan Allah är evig och existerar oberoende av något annat. På samma sätt beskriver Koranen Allah som någon med händer och ögon (sura 39:67; 51:47; 20:39), men detta innebär inte att han har kroppsdelar på samma sätt som människor.[5]

Tahweed

Tahweed brukar delas in i tre kategorier:

1. Tahweed al-Rububiyyah (Allahs herravälde): Endast Allah har skapat, äger och kontrollerar allt som existerar (sura 37:96).
2. Tahweed al-Uloohiya: Endast Allah förtjänar att tillbes.
3. Tahweed al-asma was-Sifaat: Ingen/inget i skapelsen har samma attribut/egenskaper som Allah. Inom islamisk teologi har Allah 99 namn som representerar hans attribut och dessa får inte tillskrivas någon/något i skapelsen (se sura 59:22–24 för några av dessa namn). Exempelvis är ett av Allahs namn ”al-Adl” (den rättvise). Muslimer får kalla andra människor för ”rättvis”, men inte för ”den rättvise” eftersom det senare är ett av Allahs namn.

2. Änglar

Allah har skapat änglarna från ljus för att tillbe honom och utföra hans vilja (se exempelvis sura 21:19–20 och 66:6).[6]

3. Böckerna

En muslim måste tro på de böcker Allah har uppenbarat (se exempelvis sura 4:136 och 2:285). Dessa böcker är i första hand Koranen, därefter Injil (evangeliet) som gavs till Jesus (sura 5:46), Tora (sura 5:44) och Zabur (psalmerna) som gavs till David (sura 4:163 och 17:55). Av alla trospelare är denna den mest problematiska för en muslim eftersom en muslim inte kan acceptera dagens versioner av Bibelns böcker och ändå förbli en muslim – detta då Bibelns budskap på fundamentala punkter motsäger Koranens. Muslimer betraktar Koranen som kriteriet för sanning (al-Furqan), och allt i Bibeln som motsäger Koranen anses därför ha förvanskats av människor. Muslimer utgår helt enkelt från Koranen och accepterar endast sådant i Bibeln som inte motsäger Koranens budskap.

4. Profeterna

Allah har skickat 124 000 profeter[7] till alla nationer i världen för att vägleda och varna människor på deras språk (sura 23:44 och 35:24). Koranen nämner främst bibliska profeter (se exempelvis sura 6:84–89 och 4:163–164), men även andra profeter som inte återfinns i Bibeln (som Salih, sura 11:62, och Shu’ayb, sura 7:85). Samtliga profeter ska dock ha varit muslimer (sura 3:67). Adam anses vara den första profeten och Muhammed den sista och slutgiltiga profeten (khatam an-Nabiyyin, sura 33:40) som måste lydas och efterföljas (sura 4:65; 4:80 och 33:21). Det finns fem profeter som kallas för ärkeprofeter (ulul-Azm) och som anses ha varit Allahs främsta profeter, dessa är: Muhammed, Noa, Abraham, Mose och Jesus.

5. Domens dag

Muslimer tror att det kommer en dag då alla människor som har levt kommer att uppstå för att dömas av Allah (sura 23:15–16). Domen kommer att baseras på tre kriterier:

1. A) Tro: Koranen är tydlig med att endast religionen islam kommer att accepteras på domens dag. Exempelvis säger sura 3:85:

Om någon vill anta någon annan religion än islam kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna. (Se även 3:19 och 3:116.)

Det finns dock många muslimska teologer som menar att människor som aldrig hört talas om islam kan erhålla Allahs nåd och få inträde till paradiset, förutsatt att de tror på endast en gud och har levt ett liv fyllt med goda handlingar. Detta är delvis baserat på sura 17:15 som säger:

Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem].

Vidare finns det Koranverser som verkar säga att judar och kristna också kan få tillträde till paradiset så länge de utför goda handlingar. Exempelvis står det i sura 2:62:

DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

De flesta muslimska teologer menar att denna vers inte syftar på kristna som tror på treenigheten eller Jesu gudom (då detta medför att de har begått shirk, den oförlåtliga synden, sura 4:48). På grund av bland annat dessa verser finns det olika uppfattningar om vilken roll ens tro har på domens dag. Majoriteten av muslimer är dock överens om att om en person har fått veta om islam, men förnekat religionen, så kommer den personen att tillbringa en evighet i helvetet oberoende av hur den personen har levt sitt liv, likaså alla som begått shirk utan att omvända sig. Tro spelar alltså en viktig roll på domens dag.

1. B) Goda handlingar: Koranen är tydlig med att Allah kommer att döma människor utifrån hur de har levt sina liv. Väldigt många verser beskriver hur Allah kommer att väga ens gärningar på en våg (mizan) och om man gjort mer gott än ont kommer man att få tillträde till paradiset. Detta förutsatt att man har uppfyllt första kriteriet, det vill säga har en acceptabel tro. Nedan är några exempel på Koranverser som beskriver domens dag och hur människans eviga öde kommer att avgöras utifrån ens handlingar.

Sura 21:47: På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt.

Sura 7:8–9: Den Dagen skall [allt] vägas med sanningens våg och det skall gå dem väl i händer vilkas vågskål [med goda handlingar] väger tungt; förlorarna är de vilkas vågskål väger lätt, de som genom att förneka Våra budskap har förverkat sina själar.

Generellt sett väger en god handling mer än en ond handling. En person kan alltså få tillträde till paradiset även om denne har begått fler onda handlingar än goda eftersom de goda handlingarna väger mer per antal. Muslimer anser att Allah har ordnat detta system på grund av nåd, för att öka människors möjligheter att komma till paradiset.

En vers som beskriver detta är sura 6:160:

Den som [på Räkenskapens dag] för med sig en god handling skall belönas tiofalt, men den som för med sig en dålig handling skall bara straffas med vad som motsvarar denna handling och ingen orätt skall tillfogas dem.

1. C) Allahs nåd: Utan Allahs nåd, i synnerhet Allahs förlåtelse, kommer ingen att komma in i paradiset. Enligt ett antal hadither har Muhammed sagt att ingen kommer att få tillträde till paradiset baserat endast på sina egna handlingar. Allahs nåd är helt enkelt avgörande.[8]

Relationen mellan Allahs rättvisa dom och hans nåd är ett ämne som också diskuterats mycket bland muslimska teologer genom historien. Användandet av vågskålen på domens dag verkar tyda på en strikt rättvis dom där inga gärningar glöms bort eller förlåts. Exempelvis säger sura 99:7–8:

Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det.

Samtidigt finns det otal Koranverser som säger att Allah kommer att förlåta muslimer för deras synder. Exempelvis säger sura 39:53:

SÄG [Muhammed] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!”

Hur kommer det då att bli på domens dag? Kommer Allah att agera strikt rättvist eller kommer han att förlåta muslimer deras synder (eller en del av deras synder)? Enligt muslimska teologer är lösningen på denna skenbara motsägelse att goda handlingar, genom Allahs nåd, raderar syndaskulder. En muslim som omvänder sig och gör gott kan alltså erhålla Allahs nåd så att de synder han har begått blir förlåtna. Exempelvis står det i sura 25:70:

De skall inte straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Alltså, under jordelivet, kan en muslim genom omvändelse och goda gärningar erhålla Allahs nåd för de synder han har begått. Det har skrivits flera böcker som förklarar hur en muslim, genom goda gärningar, kan bli förlåten för de synder som han/hon begått.[9] På ungefär samma sätt är det på domens dag. Om vågskålen med goda gärningar väger tyngre än den med onda kommer muslimen att erhålla förlåtelse och inträde till paradiset. Det är av denna anledning Koranen uppmanar muslimer att ”tävla om att vinna Allahs förlåtelse” (sura 57:21).

Paradiset beskrivs i Koranen som en vacker trädgård, med floder, frukter och unga oskuldsfulla flickor (houris). Exempelvis läser vi i sura 37:40–49:

Men Guds sanna tjänare, skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: – alla frukter [som de har lust till] – och de skall visas stor heder i lycksalighetens lustgårdar. På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra. Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa, vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker; i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus. Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick, [sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

Muhammed menade att i paradiset får varje man 72 houris samt könsorgan som inte sviker vid samlag.[10] Dessa kvinnor kommer att vara 30 meter höga (liksom Adam enligt muslimsk tro)[11] och de kommer att vara så rena och transparenta att deras ben är synliga genom deras hud och kött.[12] Muhammed sa också att paradisets houris inte vill att kvinnor på jorden ska irritera deras framtida män. Enligt en hadith kan de då säga till kvinnan ”irritera inte honom, må Allah förgöra dig!”[13]

Medan Koranen och sunnan beskriver paradiset (jannah) som en plats med mycket njutning beskrivs helvetet (jahannam) som en plats av evigt lidande. Nedan är två exempel på hur Koranen beskriver hur det går för de personer som förnekar islam eller inte lever i enlighet med Allahs bud.

Sura 44:40–48: ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]; den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige. Det träd i vars frukt är död, skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt; och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor, sjuda som skållhett vatten. [Och ett rop skall höjas:] ”Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt; häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga.

Sura 14:16–17: Hans mål är helvetet, och där måste han släcka sin törst med en [dryck av] blod och var, som han läppjar på och måste tvinga sig att svälja. Döden lurar på honom från alla håll men han dör inte; ett tungt straff väntar honom.

I Koranen och sunnan beskrivs helvetet också som en levande varelse som kan prata. Exempelvis säger sura 50:30:[14]

Den Dagen skall Vi fråga helvetet: ”Har du fått så många du kan ta emot?” Och dess svar blir: ”Finns det fler?”

6. Predestination (Al–Qadr):

En muslim måste tro att Allah i förväg har bestämt alla människors öden och allt som äger rum. Denna doktrin är kopplat till Tahweed på så sätt att om en person hävdar att människan är fri – i den meningen att han/hon är den yttersta orsaken till sina gärningar, oberoende av Allah – då är Allah inte den ende skaparen, utan människor är också skapare. Alltså, att tillskriva människan makten att avgöra sitt eget öde är att indirekt förneka Allahs suveränitet/allmakt. Enligt Tahweed är Allah ensam skaparen (al-Khaliq) och herren (Malik al-Mulk). Därmed kan inte människan vara det.[15]

Denna doktrin består av fyra delar:

1. A) Kunskap: Att Allah är allvetande och därmed vet allt som kommer att hända.
2. B) Förutbestämmelse: Att Allah i förväg ha skrivit ner (i boken al-Lawh al-Manfooz; sura 22:70) allt som kommer att äga rum.
3. C) Allahs vilja: Att allt som sker, sker för att Allah har bestämt att det ska ske (sura 28:68; 14:27).
4. D) Skapelsen: Att Allah har skapat allt som existerar, även handlingar (sura 39:62; 25:2).

Innan vi diskuterar implikationerna av denna doktrin är det viktigt att gå igenom vad Koranen och sunnan har att säga om predestination. Nedan är endast en bråkdel av allt som Koranen och sunnan har att säga i detta avseende.

Sura 9:51: Säg: ”Ingenting kan drabba oss om det inte är förutbestämt för oss av Gud.”

Sura 57:22: Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket.

Sura 39:62: GUD är alltings Skapare; Han styr och övervakar allt.

Muhammed har sagt att Allah har förutbestämt huruvida man ska tillbringa evigheten i paradiset eller helvetet.[16] Efter 40 dagar som foster sänder Allah en ängel för att skriva ner fyra saker; personens liv, dödsdatum, handlingar och huruvida personen kommer att komma till paradiset eller helvetet.[17] När Muhammed förklarade varför detta var rättvist sa han att endast Allah får ifrågasätta andra, men att han inte själv får bli ifrågasatt.[18]

Hur går denna lära ihop med det som tidigare skrivits om att människor måste omvända sig och göra goda gärningar för att accepteras av Allah på domens dag? Hur kan Allah hålla människor till svars för gärningar som han själv har förutbestämt? Om nu Allah i förväg har bestämt alla människors öden, vad spelar det då för roll hur man lever?

I syfte att besvara dessa frågor är det viktigt att först förstå att muslimska teologer oftast inte förnekar existensen av fri vilja, detta eftersom Koranen vid upprepande tillfällen uppmanar människor att göra gott och välja den rätta vägen – något som ju förutsätter att de kan bestämma vad de vill göra och vilken väg de tar. Har vi då en motsägelse i Koranen? Ja, om man betraktar fri vilja som en egenskap som gör det möjligt för människan att välja och styra sina handlingar oberoende av yttre faktorer. Muslimska teologer menar dock att detta – att människan är suverän över sina handlingar oberoende av yttre faktorer – är en felaktig syn på fri vilja. Att ha en fri vilja, menar de, är att ”personen får utföra det han/hon vill göra”, och det man vill göra är fullständigt determinerat av faktorer utanför ens kontroll, såsom ens uppväxt, personlighet, erfarenheter, sinnestillstånd, miljö etc. Alltså, om en person fick välja mellan A eller B kommer den personen alltid att välja alternativet som bäst överensstämmer med den personens önskan och aldrig det andra alternativet. Därmed finns det alltid endast en enda utgång. Människor kan inte välja någon annat alternativ än det alternativ som passar hans/hennes vilja. På så sätt, eftersom Allah i förväg har bestämt den miljö som människan ska växa upp i och personligheten hos människan, har Allah förutbestämt allt som ska äga rum utan att detta exkluderar människans fria vilja.

Shaykh ibn Uthaymeen ger ett exempel för att illustrera det ovanstående i sin bok Explaining the fundamentals of faith.[19] Anta att en person måste flytta och ska välja mellan att flytta till ett krigsområde eller till ett fredligt område, vilket kommer han att välja? Givetvis kommer han att välja det område där fred råder eftersom det är omöjligt (förutsatt att personen är mentalt frisk) att frivilligt flytta till ett krigsområde. Det finns alltså endast en enda möjlig utgång. Men innebär detta att personen inte gjorde valet av fri vilja? Nej, snarare tvärtom. Personen valde den enda möjliga utgången just därför att personen hade en fri vilja – personen ville flytta tilldet fredliga området. På ett liknande sätt finns det endast en möjlig utgång för samtliga av våra handlingar. Därmed är våra liv förutbestämda innan vi föddes och vi kan omöjligen välja att leva annorlunda. Men detta motsäger inte existensen av fri vilja.

Samtidigt, menar muslimska teologer, är det viktigt att vi eftersträvar att göra goda handlingar och inte ursäktar oss med att det inte spelar någon roll vad vi gör för att Allah redan har förutbestämt vårt öde. I flera hadither säger Muhammed att Allah i förväg har bestämt att paradisets invånare ska utföra goda handlingar för att erhålla Allahs nåd och favör. Därmed, menar muslimska teologer, är det viktigt att muslimer eftersträvar att leva i enlighet med Allahs vilja i syfte att vara de som förutbestämts till paradiset. Om en muslim inte utför Allahs bud demonstrerar personen att han/hon inte tillhör paradisets folk. Den personen bör alltså omvända sig, och om han/hon gör det beror detta på att Allah hade predestinerat personen till att ärva paradiset.

Omid Pasbakhsh

[1] Det finns andra teorier om ordets ursprung, men den nämnda är den vanligaste. Exempelvis tror vissa Ahmadiyya–muslimer att ”Allah” är Guds egennamn, se exempelvis http://www.muslim. org/islam/allah.htm (2017–03–22).

[2] Se exempelvis https://islamqa.info/en/11035 (2017–03–22)

[3] En bok som tydliggör Tahweed och de islamiska begrepp som används i denna bok och som

finns tillgänglig online är The explanation of the fundamentals of islamic belief av Sheik Muhammed

ibn Salih Al–Uthaymeen (2007).

[4] Läs exempelvis http://as–salaf.com/article.php?aid=111&lang=en (2017–03–22) för en historisk översikt kring diskussionerna kring hur Allahs attribut ska förstås.

[5] Se exempelvis https://islamqa.info/en/166843 (2017–03–22).

[6] Se https://islamqa.info/en/843 (2017–03–22) för en genomgående beskrivning av islams syn på änglar.

[7] Se http://www.understanding–islam.com/how–many–prophets–did–allah–send/ (2017–03–

22) och http://islamiccollege.com.au/index.php/103–ask–the–imam/121–how–many–prophetsdid–allah–send–to–mankind (2017–03–22).

[8] Muslim 39:6770 och Bukhari 7:70:577 samt 8:76:474.

[9] Exempelvis nämner boken Sin and Forgiveness in Christianity and Islam, av Dr. Ezzai Ali Taha

(The Ali Project), fyra olika sätt med vilket muslimer kan erhålla Allahs nåd. Se också https://islamqa.info/en/13693 (2017–03–23) och http://en.islamtoday.net/artshow–299–3181.htm (2017–

03–23).

[10] Ibn Majah, vol. 5, haditnummer 4337 och al-Tirmidhi 4:21:2687.

[11] Bukhari 4:55:544.

[12] Bukhari 4:54:476.

[13] Ibn Majah Vol. 3, hadithnummer 2014. För fler beskrivningar se https://islamqa.info/

en/10053 (2017–03–23) och https://islamqa.info/en/60188 (2017–03–23).

[14] 9 Se även hadith qudsi nummer 36.

[15] Se exempelvis Muhammeds beskrivning av hur människor inte kan vara Allahs konkurrenter

i fråga om makt och skapelse i Muslim 33:6406.

[16] Bukhari 2:23:444 och 6:60:473.

[17] Bukhari 4:54:430; 9:93:546; 8:77:593 och 4:55:549.

[18] Muslim 33:6406.

[19] Utan förlag (2007), s 88.