Den kristna trosbekännelsen
Den kristna trosbekännelsen är betydligt mer utförlig än den muslimska motsvarigheten – åtminstone i den senares mest kärnfulla version. Å andra sidan innehåller den vare sig specificerade krav på goda gärningar (likt de fem pelarna) eller detaljerade teologiska läror om Guds sätt att agera i världen.
Och kanske viktigare ändå: Medan islam i sina texter fokuserar på Allahs herravälde och attribut genom tahweed, talar den kristna trosbekännelsen utförligt om personerna i treenigheten och deras relation till varandra. I övrigt ligger fokus på Jesu försoningsdöd och uppståndelse, himmelsfärd och återkomst.
En av de viktigaste trosbekännelserna från den tidiga kyrkans dagar är den nicaenska. Den formulerades vid konciliet i Nicaea år 325 och fick sin slutgiltiga utformning vid konciliet i Konstantinopel år 381. Den bejakas av alla de stora kyrkofamiljerna och lyder i svensk översättning så här:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått,
efter skrifterna, och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Olof Edsinger