Koranens tillkomsthistoria – vad kan vi veta?

I bok 61 (volym 6) av Sahih Bukhari finner vi den främsta källan till Koranens historia. Där kan vi läsa om hur det efter Muhammeds död inträffade flera strider mellan de muslimer som accepterade Abu Bakr som Muhammeds efterträdare och de muslimer som vägrade svära trohet till honom. En av dessa strider var ”striden av Yamama” (år 632). Till denna strid skickade Abu Bakr flera soldater som kunde Koranen utantill (vilka brukar kallas hafiz) i förhoppningen att Allah skulle försvara dessa män, eftersom Koranen var ”i deras hjärtan”.

Flera hafiz miste livet i striden i Yamama, något som fick Abu Bakr att frukta att Koranen skulle gå förlorad, då de som kunde Koranen utantill var främsta källan till dess innehåll.[1] Därför tillsatte Abu Bakr en kommitté, under ledning av Muhammeds före detta sekreterare Zayd ibn Thabit, för att samla hela Muhammeds uppenbarelse till en bok.[2] Zayd var i början ovillig och ansåg det vara lättare att flytta på ett berg än att åta sig en sådan uppgift, men efter upprepade uppmaningar från Abu Bakr accepterade han uppdraget.[3] Zayd började samla in Koranen från det som skrivits på palmblad och vita stenar samt från människor som hade lärt sig delar av Koranen utantill.[4]

Under den tredje kalifens, Uthmans, styre uppstod ett problem: Muslimer i Syrien och Irak reciterade Koranen annorlunda.[5] Uthman beordrade därför att Zayds Koransversion skulle standardiseras och att alla andra Koranversioner skulle brännas.[6] Muslimer menar att, sedan Uthmans Koranbränning, har Zayd ibn Thabits Koranversion varit den version som hela den muslimska världen har hållit sig till.

Omid Pasbakhsh

[1] https://islamqa.info/en/12225 (2017–12–02)

[2] Ibid.

[3] Ibid.

[4] Ibid.

[5] Bukhari 6:51:510.

[6] Ibid.