Jesus enligt Bibeln

Till skillnad från Koranens Jesus, som är skild från sin historiska och teologiska kontext, är Bibelns Jesus en person vars identitet, liv och verk är genomsyrade av Israels historia och av teologin i Gamla testamentet. Jesus förmedlade ett budskap, som han menade var uppfyllelsen av Guds löften i Gamla testamentet. Han verkade i en tid präglad av väntan på Messias, den utlovade kungen som skulle befria Guds folk.

I Nya testamentet ser vi Jesus inleda sin offentliga verksamhet med att proklamera de goda nyheterna – evangelium på grekiska. Exempelvis kan man läsa i Markus 1:14–15 hur Jesus förkunnade Guds evangelium med att säga: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet.” Här ger Gamla testamentet viktig bakgrundskunskap om Jesu budskap. Jesu åhörare (som mestadels var judar) förstod vad Jesus menade med ”Guds rike” och ”evangeliet”. De insåg att han refererade till Jesajas profetia (Jesaja 52:7) om hur Guds Messias ska komma för att etablera Guds styre, där frid och rättfärdighet råder. Jesus menade att tiden hade kommit för Gud att befria sitt folk från deras fiender och att, genom kungen Messias, upprätta sitt rike.[1]

Jesu uppdrag var däremot helt annorlunda än vad judarna förväntade sig av Messias. I stället för att förgöra Israels fiender valde Jesus att bota och befria romare[2] och andra hedningar[3] som var drabbade av sjukdomar eller handikapp. I stället för att komma som en kung med makt och ära var Jesus en fattig[4] snickarson. Han beskrev inte Guds rike som en politisk maktstruktur, utan som en andlig verklighet.[5] Han uppmanade inte sina anhängare att sträva efter att bli segerrika krigare, utan att vara ödmjuka, kärleksfulla och fridfulla tjänare för alla människor.[6] Det mest underliga med Jesu uppdrag var onekligen det faktum att han dog en förnedrande död på ett kors, naken och övergiven av sina vänner.

Med det ovanstående i åtanke kan man fråga sig hur Jesu anhängare kunde förkunna att Jesus var den efterlängtade Messias, som skulle förgöra Israels fiender, befria Guds folk och etablera Guds rike på jorden? De kristna menade att Jesus hade gjort detta, men inte på det sätt som judarna förväntade sig. För Jesus var inte den romerska ockupationen den egentliga fienden. För Jesus var ondskans andliga dimension den verkliga fienden som förtryckte Guds folk. Han ansåg att människor var förslavade av sina synder och levde under Satans styre[7] och att han hade kommit för att besegra Satan och befria människor från Satans herravälde.[8]

Jesus Messias är alltså kungen som besegrar de onda andarna som fängslar Hans folk så att Hans folk i stället ska få del i Guds rike.[9] Han är den som återställer skapelsen genom att befria människor och den som frambringar försoning genom att förlåta människor deras synder.[10] Jesus uppfyllde på så sätt Gamla testamentets förväntningar på Messias.

Den slutgiltiga segern skulle dock uppnås på Golgata. Liksom uttåget ur Egypten – från faraos förtryck till det förlovade landet – började med offret av ett felfritt lamm (påsk), skulle ett nytt uttåg från Satans herravälde till Guds rike börja med att Guds lamm (Jesus) offras under påsken. Liksom en gång Abrahams son Isak (se 1 Mos 22) bar Jesus själv upp veden (korset) för att offras, och bekräftade sanningen att Jerusalem är platsen där Gud förser människor med det offer som uppfyller Gamla testamentets löfte att alla folk ska bli välsignade genom Abrahams avkomma. På korset förverkligades också profetian från Första Moseboken 3:15, att den utlovade Messias skulle krossa Satans makt i samband med sin död.

Söndagen efter korsfästelsen inträffade det som kristna menar är världshistoriens viktigaste händelse: Jesus uppstod efter att ha varit död. Uppståndelsen stod i centrum av den tidiga kyrkans förkunnelse, eftersom den demonstrerade att Gud bekräftade Jesu uppdrag – och ytterst sett den försonande kraften i hans offerdöd. Medan Jesu död för många var ett bevis på att han inte kunde vara Messias, gjorde Gud klart att Jesus var och är Messias genom att uppväcka honom från de döda. Jesus, som dog för människors synder, kröntes till kung och i kraft av den helige Ande kom Hans rike in i världen. Därmed inleddes den messianska eran, och de första kristna fick bevittna uppfyllelsen av profetian i Daniel 7:13–14 när Jesus tog emot riket från Fadern. Därför förkunnade Jesu lärjungar att Jesus nu sitter på Guds högra sida i himlen och de uppmanade alla de mötte att ta ställning till detta genom att omvända sig från sina synder och bekänna Jesus som Herre; annars skulle de bli dömda av honom vid tidens slut.[11]

Ytterligare en ingrediens i den kristna förkunnelsen är att Jesus kommer att återvända för att fullkomligt etablera Guds rike på jorden. Detta bygger på ett tema som går igen i hela Bibeln och som av teologer brukar beskrivas som ”redan nu, men ännu inte”. Jesus har i sitt liv, sin död och sin uppståndelse introducerat Guds rike i kraft av den helige Ande, och alla som har omvänt sig från sina synder och bekänt Honom som Herre är medlemmar i hans rike. Samtidigt väntar kristna på att Jesus ska komma tillbaka i härlighet och låta de troende uppleva hans rike i den nya skapelsen.

Sammanfattningsvis är det kristna budskapet, evangeliet, att Gud i personen Jesus – hans liv, död och uppståndelse – har introducerat sitt rike som inkluderar försoning, upprättelse, gemenskap med Gud i den helige Ande och evigt liv i Guds kärlek.

Omid Pasbakhsh

[1] Se exempelvis Jesu citat av Jesaja 61:1–3 i Lukas 4:18–21

[2] Lukas 7:1–10 och 22:51.

[3] Matteus 15:21–18.

[4]  Lukas 9:58.

[5]  Se exempelvis Lukas 17:21 och Johannes 18:36.

[6] Se exempelvis Lukas 6:27–36.

[7] I exempelvis Johannes 12:31 och 14:30, där Jesus beskriver Satan som ”denna världens furste”.

[8] Se exempelvis Markus 3:22–27, där Jesus beskriver sig själv som den som binder den starke (Satan) i syfte att plundra Satans hem. Jfr Apostlagärningarna 26:15–18.

[9] Se exempelvis Matteus 12:28–29 och Lukas 11:20.

[10] Se exempelvis Markus 2:1–8.

[11] Se exempelvis Apostlagärningarna 2:36; 5:30–32, 13:32–37 och 17:30–31, där Jesus presenteras som både frälsare och domare.