Krig i Guds namn – vad säger Koranen?

När vi blickar ut över vår värld ser vi väldigt många konflikter – och påfallande ofta deltar islamister på ena sidan av dessa. Moderata muslimer hävdar att dessa islamister inte alls är representativa för islam, medan islamisterna motiverar sina handlingar och målsättningar direkt från Koranen och Muhammeds muntliga tradition, haditherna. Hur är det möjligt att en och samma religion kan vara både fridfull och våldsam?

Allt går tillbaka till profeten Muhammeds liv, som ofta delas in i två viktiga perioder, Mecka-perioden från 610–622 e Kr och Medina-perioden 622–632 e Kr. Under den första av dessa perioder var muslimerna en liten minoritet i Mecka och Koranens verser från denna period är därför mer fridfulla och fromma. Under Medinaperioden var muslimerna däremot en fruktad majoritet och koranverserna från dessa år är mer krigiska och strikta.

Vad som ytterligare komplicerar bilden är muslimers skyldighet att följa Muhammeds sätt att praktisera islam – det vill säga hans ”sed” (sunna), som är normgivande för alla muslimer. Koranen lär att en muslim måste lyda Allah och dessutom hans apostel om man vill undvika helvetet. Att lyda Allah innebär att lyda Koranen, som för muslimen är Guds eviga ord, och att lyda aposteln Muhammed innebär att lyda hans lära och exempel:

Sura 33:66: Den Dag då deras ansikten skall vändas på alla sidor i Elden, kommer de att ropa: ”Ack, om vi ändå hade lytt Gud och lytt [Hans] Sändebud!

Sura 33:71: … Den som lyder Gud och lyder [Hans] Sändebud har uppnått en stor seger.

Moderata muslimer som tar avstånd från våld kan lyfta fram många exempel i Koranen och i Muhammeds utsagor för sin fridfulla hållning. Men även islamisterna hittar stöd i Koranen för sin militanta hållning. Islamisterna är mycket religiösa, de ber fem gånger om dagen och de håller fastan under månaden Ramadan. De försöker i varje detalj att följa profetens livsstil. De låter skägget växa, de klär sig som profeten, de använder till och med en speciell träpinne (miswak) som tandborste.

De moderata muslimerna kan stödja sig på verser som:

Sura 2:256: TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor …

Eller positiva verser om kristna:

Sura 3:55: Och Gud sade: ”Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphöja dig till Min [härlighet] och Jag skall rena dig från [de beskyllningar som] förnekarna av sanningen [riktade mot dig]. Och Jag skall sätta dem som följer dig högt över dem som förnekar [dig] ända till Uppståndelsens dag; då skall ni alla vända tillbaka till Mig och Jag skall döma mellan er i allt det som ni var oense om.

Ibland kallas ”jihad” lite slarvigt för ett heligt krig, men verbet ”jahada” betyder bara att sträva och kämpa till sitt yttersta. Man kan definitivt föra jihad för goda och fredliga ändamål:

Sura 9:20: De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak [jahado fi sabil Allah] har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern.

Samtidigt kan ”jihad” innebära ett heligt krig med vapen, och bland muslimska teologer gör man ibland skillnad mellan fyra olika aspekter av ”jahada”:

1) Hjärtats jihad, som står för individens andliga strävan och för kampen mot det onda i ens eget hjärta.

2) Tungans jihad, som står för spridandet av islam genom förkunnelse eller debatt.

3) Handens jihad, som står för fysiskt arbete och för att i praktisk handling stödja det som är gott.

4) Svärdets jihad, som står för den väpnade kampen för islam och islams värld (Dar Al-Islam).

Vad som kan vara svårt för oss att förstå är att islamisterna stödjer sig på samma Koran och samma samlingar av Muhammeds sunna/hadither som de moderata muslimerna. Vi vågar påstå att islamisterna har rätt när de påstår att de stödjer sig på Koranen och Muhammeds sunna. Enligt Bukhari, som dog 870 e Kr och är den mest kände samlaren av Muhammeds utsagor, deltog Muhammed själv i nitton militära expeditioner.[1] Den ännu äldre biografin Sirat Rasul Allah av Ibn Ishaq, som dog 765 e Kr, talar om hela 86 militära fälttåg från Muhammeds sida, och 75 procent av textmassan ägnas åt profetens strider.

När islamisterna från IS, al-Qaida, Boko Haram med flera dödar männen och pojkarna som besegrats och tar kvinnor och flickor tillfånga, följer de i grunden bara Muhammeds eget exempel.[2] Dessa kvinnor blev, på Muhammeds tid, slavinnor som muslimerna kunde använda som bihustrur i temporära äktenskap, något som både profeten och hans följeslagare utnyttjade.[3] Vi nås av samma hemska vittnesmål idag från kvinnor som lyckats fly från islamister i Afrika och Mellanöstern. Men hur kan islamisterna gifta sig med småflickor? Jo, de följer profeten Mohammed som gifte sig med Aisha när hon var nio år gammal.[4]

Och på motsvarande sätt med islamisternas vana att korsfästa människor eller bara fördriva dem från egendomar där de bott sedan urminnes tider. De tillämpar helt enkelt denna koranvers:

Sura 5:33: De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land. Denna förnedring skall de utstå i detta liv och i det kommande livet skall de få utstå ett outsägligt lidande.

Men hur kan islamisterna döda även andra muslimer, till synes utan urskiljning? Det har att göra med hur profeten Mohammed har föreskrivit att muslimer ska behandla hycklare som är falska muslimer.

Ali berättade: Jag hörde Allahs apostel saga: ‘I de sista dagarna av denna världen kommer några yngre ovisa personer att träda fram som kommer att uttrycka sig på bästa sätt [dvs citera Koranen] och de ska överge islam lika snabbt som en pil genomborrar sitt byte. Deras tro kommer inte att sträcka sig längre än deras strupar [dvs de har praktiskt taget ingen riktig tro alls]. Varhelst ni påträffar dem så döda dem. Ty den som dödar dem skall få en belöning på uppståndelsens dag.[5]

Det är på grund av dessa uttalanden från Muhammed som man kan döda sådana muslimer som är emot den islamiska revolutionen och som inte kämpar för att man ska skapa den islamiska staten med de islamiska sharialagarna som grund.

Lars Mörling och Olof Edsinger

[1] Bukhari Volym 5, Bok 59, Nummer 686.

[2] Bukhari Volym 3, Bok 46, Nummer 717.

[3] Bukhari Volym 1, Bok 8, Nummer 367.

[4] Bukhari Volym 5, Bok 58, Nummer 234.

[5] Bukhari Volym 4, Bok 56, Nummer 808 och Muslim Bok 005, Nummer 2328.