Älskar eller hatar Gud syndaren?

Guds kärlek är kanske den mest betydelsefulla teologiska sanning som finns. Men den utgör också en av de främsta skillnaderna mellan kristendomen och islam. Bibeln och Koranen presenterar nämligen fundamentalt olika förståelser av gudomlig kärlek – särskilt när det gäller hur Gud förhåller sig till syndare och icke-troende.

I den här artikeln kommer vi att undersöka vad Koranen och Bibeln lär om Guds kärlek till världen och vilka konsekvenser detta har för oss.

Guds kärlek i islam: Villkorad och exklusiv

Koranen presenterar konsekvent Allahs kärlek som villkorad – reserverad endast för dem som lyder honom, utför rättfärdiga gärningar och förblir trogna hans bud. Omvänt älskar Allah inte syndare, otroende eller olydiga.

• Allah älskar de rättfärdiga och dem som gör gott:
  Sura 2:195: ”Sannerligen, Allah älskar dem som gör gott.”
  Sura 2:222: ”Sannerligen, Allah älskar dem som vänder sig till Honom och dem som håller sig rena.”
  Sura 5:42: ”Sannerligen! Allah älskar dem som handlar rättvist.”
• Allah älskar dem som lyder honom och följer Muhammed:
  Sura 3:31: ”Säg (O Muhammed till människorna): Om ni älskar Allah, följ mig; Allah kommer att älska er och förlåta era synder.”
• Allah älskar dem som strider för hans sak:
  Sura 61:4: ”Sannerligen! Allah älskar dem som kämpar för hans sak i ordnade led, som om de var en solid struktur.”

Samtidigt som Koranen talar om Allahs kärlek till de rättfärdiga, är den lika tydlig i att säga att Allah inte älskar syndare, otroende eller ondskefulla personer:

• Allah älskar inte de orättvisa och de som gör fel:
  Sura 42:40: ”Sannerligen, Han älskar inte de orättvisa.”
• Allah älskar inte de högmodiga:
  Sura 16:23: ”Sannerligen vet Allah vad de döljer och vad de proklamerar. Se! Han älskar inte de högmodiga.”
• Allah älskar inte dem som sprider korruption:
  Sura 28:77: ”Se! Allah älskar inte dem som fördärvar.”
• Allah älskar inte dem som överträder gränserna:
  Sura 2:190: ”Sannerligen älskar Allah inte dem som överträder gränserna.”
• Allah älskar inte de slösaktiga:
  Sura 6:141: ”Ät av deras frukter när de bär frukt, och ge det som är deras rätt på skördedagen, och var inte slösaktiga; Gud älskar inte de slösaktiga.”

Detta mönster i Koranen visar att Allahs kärlek inte är utsträckt till alla människor utan endast till en utvald grupp av trogna som bevisar sin värdighet genom rättfärdiga handlingar. Otroende, syndare och de som avvisar islam står uttryckligen utanför Allahs kärlek.

Guds kärlek i kristendomen: Universell och ovillkorad

I kontrast till islam presenterar Bibeln Guds kärlek som ovillkorad, omfattande både de rättfärdiga och de orättfärdiga, de lydiga och de upproriska. Gud kallar syndare till omvändelse och ignorerar inte rättvisa, men hans kärlek är inte begränsad till dem som lyder honom – han söker aktivt de förlorade och längtar efter deras frälsning.

• Femte Moseboken 7:7-8 – ”Det var inte för att ni var fler än andra folk som HERREN fäste sin kärlek vid er och utvalde er, ty ni var det minsta av alla folk. Men det var för att HERREN älskade er.”

• Romarbrevet 5:8 – ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”
• Johannes 3:16 – ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Den radikala naturen av Guds kärlek i kristendomen syns tydligt i Jesu befallning att älska även dem som avvisar och hatar Gud:

• Matteus 5:44-45 – ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er, för att ni skall vara er Faders barn i himlen. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”
• Psaltaren 145:9 – ”HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.”

Medan Allah endast älskar de trogna, demonstrerar Bibeln att Gud älskar alla människor – även dem som avvisar honom.

Konsekvenser

Hur människor uppfattar Guds kärlek påverkar djupt deras självkänsla, moraliska beteende, relationer och världsbild. Nedan anges fyra konsekvenser av de olika synsätten på Guds kärlek.

• Hur kan jag vara säker på att Gud älskar mig?

Om Guds kärlek är villkorad – baserad på mänsklig rättfärdighet och lydnad – hur kan någon vara säker på att man har uppfyllt kraven?

Koranen lär att Allah inte älskar syndare (Sura 42:40) och endast älskar dem som gör gott (Sura 2:195). Men varje ärlig människa inser att de syndar dagligen, misslyckas ofta och kämpar med felaktiga begär.

Detta leder till två destruktiva psykologiska effekter:

1. Ständig ångest – Om Guds kärlek beror på rättfärdighet, måste troende ständigt oroa sig för att bli avvisade. Varje misslyckande, svaghet eller syndig tanke kan innebära att man förlorar Guds kärlek.
2. Förtvivlan eller självbedrägeri – Vissa kommer att känna sig så överväldigade av sin egen syndighet att de ger upp helt och hållet, eftersom de tror att de aldrig kan bli tillräckligt goda. Andra kan lura sig själva att tro att de är rättfärdiga när de inte är det, vilket leder till högmod och hyckleri.

Koranen förstärker denna osäkerhet genom att lära att inte ens de mest fromma muslimerna kan vara säkra på sin slutliga destination:

Sura 46:9: ”Säg [O Profet]: Jag är inte något nytt bland budbärarna, och jag vet inte vad som kommer att ske med mig eller med er.”

Inte ens Muhammed själv var säker på sin frälsning, vilket skapar ytterligare osäkerhet för troende.

Bibeln lär istället att Guds kärlek är ovillkorad och inte baserad på mänsklig rättfärdighet. Detta betyder att en kristen inte behöver undra om Gud älskar oss – även i våra misslyckanden kan vi vara säkra på hans nåd. Denna försäkran befriar troende från rädsla och ångest och låter dem växa i kärlek istället för att sträva efter en kärlek de kanske aldrig kan uppnå.

• Varför ska jag älska min nästa om Allah inte älskar honom?

Om Allah inte älskar otroende, vilken moralisk grund har då muslimer för att älska icke-muslimer?

• Koranen befaller inte muslimer att älska sina fiender. Faktum är att den ofta lär motsatsen:
  Sura 3:32: ”Säg: ‘Lyd Allah och hans sändebud.’ Men om de vänder sig bort – sannerligen, Allah älskar inte de otroende.”
  Sura 5:51: ”O ni som tror, tag inte judar och kristna till era allierade.”

Om Allah endast älskar muslimer, varför skulle då muslimer älska dem som Allah förkastar? Om Gud inte älskar otroende, har hans följare ingen skyldighet att älska dem heller. Detta leder till sekterism, fördomar och fientlighet mot människor utanför islam.

I kontrast lär Bibeln att Guds kärlek är universell, även gentemot dem som avvisar honom. Jesus befaller sina efterföljare att älska sina fiender eftersom Gud själv älskar även dem som motsätter sig honom. Detta skapar ett mer kärleksfullt och rättvist samhälle, där kärleken inte är baserad på religiös identitet utan på Guds karaktär.

• Om Gud är det största tänkbara väsendet men inte älskar alla, då är kärlek till alla inte en stor dygd.

Om Allah är det största tänkbara väsendet (som islam påstår), då borde alla goda egenskaper finnas i honom i den högsta graden. Men i mänsklig moral ses ovillkorlig kärlek som den högsta dygden. Vi beundrar människor som visar barmhärtighet, förlåter och älskar även sina fiender. I islam uppvisar inte Allah denna högsta form av kärlek – hans kärlek är begränsad till dem som lyder honom. Detta skapar en motsägelse:

• Om kärlek till alla är något gott, och Allah inte älskar alla, då saknar Allah den högsta godheten.
• Om Gud är fullkomligt god, då borde han älska alla människor.

Den islamiska synen på gudomlig kärlek blir därför motsägelsefull:

Antingen är kärlek till alla inte verkligen stor, eller så är Allah inte fullkomligt god.

Kristendomen undviker denna motsägelse genom att lära att Gud själv är kärlek (1 Joh 4:8) och att hans kärlek omfattar hela skapelsen. Gud är därmed det största väsendet, då hans kärlek är den största typen av kärlek – ovillkorlig och universell.

• Vad är äkta kärlek?

Koranens syn på kärlek är självisk. Allah älskar endast dem som lyder honom (Koranen 3:31). Detta är inte sann kärlek, utan en transaktion – lydnad i utbyte mot favör. Jesus fördömde direkt denna typ av själviska kärlek:

Lukas 6:32: ”Om ni älskar dem som älskar er, vad förtjänst har ni då? Även syndare älskar dem som älskar dem.”

Om Allahs kärlek endast är för de rättfärdiga, då är hans kärlek grundat i själviskhet och därmed inte äkta kärlek.

I Kristus däremot, särskilt genom hans självutgivande död, visar sig den sanna kärleken genom att den ger allt utan att först kräva något. De största moraliska handlingarna i historien – uppoffring för andra, att älska sina fiender, fullkomlig förlåtelse – återspeglar Guds kärlek i kristendomen.

• Hur ser gudomlig kärlek ut?

Utöver det vi redan har diskuterat bör vi betona att Guds kärlek i Kristus är en verklighet, inte bara en idé. Gud har demonstrerat sin kärlek i tid och rum genom att träda in i historien, ta på sig mänsklig natur och leva bland oss. Jesus talade inte bara om kärlek – han förkroppsligade den. Han visade sin kärlek genom att röra vid de utstötta, förlåta syndare och ge sitt liv för världen.

Jesus älskade tullindrivare, prostituerade och brottslingar – människor som Allah, enligt islam, inte älskar. Han bad för sina fiender, förlät dem som korsfäste honom och offrade sig själv för syndare. Om sann kärlek måste ses i handling, då är Jesus det yttersta beviset på gudomlig kärlek.

Vad har Allah gjort för muslimer? Har han inkarnerats, lidit eller dött för dem? Har han själv burit deras bördor, visat självuppoffrande kärlek eller gett dem en oförtjänt nåd? Islam presenterar en gud som befaller underkastelse men aldrig själv underkastar sig av kärlek till sitt folk. Han hotar med straff men bär aldrig straffet själv.

Kristendomen däremot visar en Gud som ger sig själv, som lider för oss, och som genom sin död och uppståndelse öppnar vägen till evigt liv. All teologi som förnekar Jesus som den fullkomliga uppenbarelsen av Gud misslyckas därför med att förstå vad sann kärlek är.

Slutsats

Islams syn på kärlek är moraliskt otillräcklig, teologiskt motsägelsefull och skadlig för människans själ och psyke. Kristendomen presenterar den enda visionen av Guds kärlek som är rationell, moralisk och frälsande.

• Den kristne Guden är den största varelsen, och därför har Han också den största kärleken.
• Den kristne Gudens kärlek är självutgivande, inte självisk.
• Den kristne Gudens kärlek befriar från fruktan och skänker frid.
• Den kristne Gudens kärlek är uppenbarad i Jesus Kristus.

Min slutsats av ddtta blir att den ende sanne Guden är Bibelns Gud – den Gud som älskar syndare, förlåter sina fiender och gav sig själv för oss i Kristus.

Omid Pasbakhsh