Jesu gudom enligt apostlarna

En av de mest centrala doktrinerna i den kristna tron är att Jesus var och är en inkarnation av Gud själv. Det vill säga att Jesus var och är fullkomlig Gud och människa – samtidigt. Vi vet att de första kristna trodde på inkarnationen eftersom de tidigaste skrifterna och trosbekännelserna från kyrkan beskriver Jesus som Gud. Nedan presenteras några exempel på detta.

1. Jesus kallas flera gånger för Gud (grekiska theos: Joh 1:1; 20:28; Tit 2:13; Heb 1:8 och 2 Pet 1:1)
2. Samtidigt som Bibeln är tydlig med att ingen annan gud än Gud ska tillbes[1] ser vi hur Jesus själv tar emot tillbedjan (Matt 28:17; Joh 9:38; Heb 1:6; Upp 4:11 och 5:12–13).
3. De tidiga kristna bad även till Jesus (Apg 1:24–25; 7:59–60; 1 Kor 1:2; 16:22–24; 2 Kor 12:8–9 och Upp 22:20–21). Detta visar att de ansåg att Jesus var allestädes närvarande (så att han kunde höra deras böner) och allsmäktig (så att han kunde besvara deras böner).
4. Jesus beskrivs som skaparen av allt som existerar (Joh 1:1–3; Kol 1:16 och Heb 3:3–4), vilket endast Gud är.[2]
5. De första kristna menade att Jesus står över allt skapat, inte bara på jorden, utan även i himlen (Rom 9:5; Ef 1:20–22; 4:10; Fil 2:9; Heb 7:26 och 1 Pet 3:22) samt att alla, både på jorden och i himlen, måste knäböja inför Honom och bekänna att han är Herren (Fil 2:10).
6. Jesu anhängare använde titlar från Gamla testamentet för Gud på Jesus. Exempelvis:
   a. Kungarnas kung och herrarnas herre (Upp 17:14 och 19:16).[3]
   b. Maken (2 Kor 11:2; Ef 5:25–32; Upp 21:2 och 9).[4]
   c. Herden (Heb 13:20; 1 Pet 2:25 och 5:4).[5]
   d. Frälsaren (Apg 4:12; 5:31; Ef 5:23; 2 Tim 1:10; 2 Pet 1:11; 1 Joh 4:14).[6]
7. Slutligen citerade de första kristna ofta texter från Gamla testamentet som handlade om Gud, men applicerade dessa på Jesus. Med andra ord ersatte Jesu anhängare ”Gud” med ”Jesus” i flera av sina citat ur Gamla testamentet. Exempelvis:
   a. Hebreerbrevet 1:10–12 citerar Psaltaren 102:25–27 (vers 24 i psalmen tydliggör att texten handlar om Gud).
   b. Romarbrevet 10:9 citerar Joel 2:32.
   c. Markus 1:1–3 citerar Jesaja 40:3 och Malaki 3:1.
   d. I Första Korinthierbrevet 10:9 uppmanas kristna att inte fresta Kristus som israeliterna gjorde i öknen, fast i den händelsen (4 Mos 21:5–6) frestade israeliterna Gud.
   e. I Johannes 12:41 menar författaren att profeten Jesaja såg Jesus i härlighet och talade om Honom. Den enda Jesaja såg i härlighet var Gud (Jes 6:1) och Han talade till människorna om Gud.

Något som är viktigt att notera är att Jesus beskrivs som Gud i ”förbifarten”, det vill säga utan att skribenten ägnar sig åt att försvara påståendet. Detta visar att tron på inkarnationen var okontroversiellt i den tidiga kyrkan, det vill säga att majoriteten accepterade att Jesus var Gud (om det hade funnits en dispyt i fråga om Jesu gudom så skulle argument ges och invändningar bemötas i de kristna dokumenten, vilket inte är fallet). Därmed kan vi slå fast att Jesu gudom var en lära som redan Jesu första efterföljare förkunnade och som den tidiga kyrkan bejakade.

Omid Pasbakhsh

[1] Se exempelvis Uppenbarelseboken 19:10.

[2] Se exempelvis Jesaja 44:24.

[3] För gammaltestamentlig referens, se Femte Moseboken 10:17; Jesaja 41:4 och 48:12.

[4] För gammaltestamentlig referens, se Jesaja 54:5 och Hosea 2:16.

[5] För gammaltestamentlig referens, se Första Moseboken 49:24; Psaltaren 23:1 och 80:1.

[6] För gammaltestamentlig referens, se Jesaja 43:11; 49:26 och Hosea 13:4.