Koranen och historia
Att läsa Koranen kan upplevas förvirrande eftersom texten hoppar mellan olika episoder av Muhammeds liv. Surorna är inte kronologiskt ordnade och verserna (aya) känns ofta lösryckta med skiftande budskap. Som tidigare har nämnts verkar Koranen även förutsätta kunskap om flera av de profeter som figurerar i texterna – kunskap som i praktiken bara kan fås genom att läsa Gamla eller Nya testamentet.
För att förstå vad man läser måste man i många sammanhang känna till omständigheterna/bakgrunden (azab–al–nuzul) i vilka de aktuella verserna uppenbarades. Exempelvis lyder hela sura 111 av Koranen:
MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås! Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat. Han skall brinna i en Eld som blossar högt, och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals.
Notera hur suran är oförståelig såvida man inte känner till bakgrunden och inte vet när och varför suran uppenbarades. (Vem är Abu Lahab och varför är Allah så arg på honom och hans fru?) Bakgrunden (azab al–nuzul) fås i första hand från hadith-samlingarna, fast de flesta muslimer som studerar Koranen får bakgrundsfakta från tolkningar av Koranverser (tafseer) gjord av muslimska exegeter. Man kan också fråga sig om denna sura verkligen kan vara evig och förtjäna en plats i den fullkomliga, himmelska Koranen.
Koranen innehåller även ett antal kronologiska och historiska påståenden, som vid närmare påseende inte kan vara korrekta. Ett exempel på detta kan vara de verser som handlar om hur en samarier lurade israeliterna att tillverka en avgud av guld medan Mose var borta.
Sura 20:85–88 och 95–97: [Gud] sade: ”I din frånvaro har Vi satt ditt folk på prov, och samariern har lett dem vilse.”… De svarade: ”Vi bröt inte vårt löfte till dig av egen drift; men vi tyngdes av bördan av [det egyptiska] folkets smycken och så kastade vi dem ifrån oss, liksom samariern gjorde.”… [Mose] sade: ”Och du, samarier! Vad ville du uppnå [med detta]?”
Det historiska problemet med detta Koranstycke är att Samarien blev till under kung Omris regeringstid 870 f.Kr. (1 Kung 16:24), minst 400 år efter Mose tid. Därmed kan inte en samarier ha funnits under Moses tid. Det kan hända att Muhammed förväxlade Hosea 8:5–6 med judarnas uttåg eller att Muhammed förväxlade historien om hur kungen i Samaria, Jerobeam, lät göra två guldkalvar och säga att de var Israels Gud som förde dem ut ur Egypten (1 Kung 12:28). Men oavsett vilket innehåller Koranen ett tydligt historiskt fel, som måste ses som besvärande för alla som betraktar denna skrift som ofelbar.
I sura 17 kan vi läsa om hur Allah ska ha tagit Muhammed till en moské i Jerusalem (som i dag heter al–Aqsamoskén) under Muhammeds nattliga resa.
Sura 17:1: STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen.
Vi vet dock att ovanstående redogörelse omöjligt kan stämma eftersom det inte fanns någon moské i Jerusalem år 621, då Muhammeds nattliga resa ska ha ägt rum. Inte ens templet fanns då, för det förstördes år 70.
Nedanstående verser identifierar Jesu mor Maria som Arons syster och Imrans dotter.
Sura 19:27–28: Då sade de: ”Maria, du har gjort något oerhört! Du Arons syster!
Sura 66:12: Ännu ett exempel har de i Maria, Imrans dotter.
Arons syster (Imrans/Amrans dotter) var Mirjam (1 Krön 6:3). Det verkar alltså som om Koranen har blandat ihop två personer som levde 1200 år från varandra. Ännu en gång ser vi att islams egna anspråk gällande sin heliga skrift framstår som problematiska.
Omid Pasbakhsh