Muslimsk kritik av kristendomens syn på Jesus

Muslimers invändningar gentemot det kristna perspektivet på personen Jesus kan delas in i tre kategorier:

• Kritik av Bibelns trovärdighet.
• Genomgång av bibelställen som verkar motsäga den kristna tron på inkarnationen.
• Framförande av logiska problem med inkarnationen.

Den första punkten är mer övergripande, och behandlas i andra artiklar på denna hemsida. Här kommer vi i stället att fokusera på de två andra punkterna. Innan dess är det dock viktigt att förtydliga två viktiga faktorer:

1. Muslimers invändningar mot inkarnationen bygger oftast på en missuppfattning av vad inkarnationen innebär. I synnerhet uppfattar man inte att kristna tror att Jesus var (och är) fullkomlig människa. Muslimer kan läsa bibelställen där Jesus äter, blir trött, gråter, ber, är svag, lider osv och tro att dessa bibelställen undergräver tron att Jesus är Gud eftersom de visar att Jesus var en människa. Det är viktigt att påpeka för muslimer att dessa texter stödjer den kristna tron på inkarnationen som innebär att Gud blev människa i syfte att representera människan i frälsningen.
2. Muslimer kan också peka på bibelställen som tydliggör att Jesus inte är Fadern, och sedan hävda att eftersom Fadern är Gud och Jesus inte är Fadern, då kan inte Jesus vara Gud. Denna invändning bygger på en bristande förståelse av vad kristna tror om Gud, att Gud är tre personer. (Se vidare artiklarna under rubriken Gud.)

Logiska problem med Jesu inkarnation enligt islam

Nedan presenteras några vanliga invändningar som muslimer framför gentemot Jesu gudom samt ett kristet bemötande av dessa argument.

Varför sa inte Jesus ”Jag är Gud” eller ”tillbe mig”?

Denna invändning är förmodligen det vanligaste argumentet som apologetiskt inriktade muslimer använder för att argumentera emot inkarnationen och därför ges fyra svar nedan:

1. Jesus identifierade sig själv som Gud och tog emot tillbedjan. Alltså gäller argumentet endast semantik/vilken formulering man använder. Vad spelar det för roll att Jesus inte sa de exakta orden (”Jag är Gud”) om Han ändå sa sådant som tydliggör att Han är Gud?
2. Ordet ”Gud” (theos) användes främst för att referera till Fadern. Hade Jesus använt det ordet om sig själv hade Han identifierat sig själv som Fadern (eller en annan gud), vilket inte är fallet. Därför beskrev Jesus sig som Gud på andra sätt.
3. Jesus kom inte för att bli betjänad utan för att tjäna andra (Mark 10:45). Det hade varit kontraproduktivt för Jesus att tala om för människor att Han är Gud eller be människor att tillbe Honom eftersom Han kom för att betjäna människor.
4. Anledningen till att Jesus inte rakt ut sa ”Jag är Gud” är att Bibeln menar att detta är något som inte endast bör accepteras intellektuellt, utan som framför allt ska bekräftas av den helige Ande i människors liv.[1] Det är först när en person förstår evangeliet och genom Jesus får en personlig relation med Gud som den personen inser att Jesus är Gud. Bibeln vill alltså att människor ska få en övernaturlig övertygelse snarare än en intellektuell sådan. I syfte att ge denna djupa tro inbjuder Bibeln människor att överväldigas av härligheten i personen Jesus så att de självmant knäböjer inför honom, snarare än att bara tala om för människor rakt ut att Jesus är Gud.

Om Jesus är Gud och Jesus dog, var Gud då död? Vem styrde universum de tre dagar som Gud var död?

Denna invändning bygger på en naturalistisk syn på vad döden innebär, att döden är slutet på ens existens. Både kristna och muslimer förnekar den naturalistiska synen eftersom både Bibeln och Koranen (sura 2:154) lär ut att människors själar fortsätter att existera efter att de dör. Med andra ord framställs döden som slutet på ens jordiska liv, samt som att man fortsätter att existera i ett andligt tillstånd. Med denna definition av döden kan kristna hävda att Jesus dog på korset i bemärkelsen att hans fysiska kropp (som inte var gudomlig) slutade fungera, men att Jesu gudomliga själ fortsatte existera. Stöd för detta kan hittas på flera ställen i Bibeln, bland annat ser vi Jesus säga till rövaren på korset bredvid att de, efter att ha dött, kommer att möta varandra i paradiset (Lukas 23:43). Jesus sa även att han själv kommer att uppväcka sin kropp från döden (Joh 2:19), vilket förutsätter att han existerade i ett kroppslöst tillstånd.

Jesus föddes av en kvinna. Tror kristna på en Gud som har fötts – och därmed inte är evig?

Kristna tror att Gud valde att få sin mänskliga kropp från, och födas av, jungfrun Maria. Detta medför dock inte att Gud i sin gudom har fötts eller skapats. Den kristna tron är att Gud alltid har existerat i ett andligt tillstånd, men att Han tog sig an en mänsklig kropp och föddes som människa för ungefär tvåtusen år sedan. Det finns flera ställen i evangelierna där Jesus talar om sin preexistens och hur Han har kommit till världen (se exempelvis Joh 8:42; 10:36; 13:3; 16:8; Matt 9:13; 10:34; Mark 10:45 och Luk 12:49). Alltså skapades Han inte i samband med sin jordiska födelse. Vidare förtydligar Bibeln att Jesus har skapat allt som existerat (Joh 1:3; Kol 1:16–17 och Heb 1:2), alltså har han existerat innan allt och kan själv inte ha varit skapad.

Bibelställen som muslimer använder för att argumentera mot Jesu gudom

Vi kommer nu att analysera några exempel på bibeltexter som muslimer menar visar att Jesus inte är Gud. Notera att de bibelställen som muslimer använder endast går emot Jesu gudom om de tas ur sin kontext. Med andra ord bygger argumenten på att felaktigt redogöra för vad Bibeln säger.[2]

Gud är allsmäktig, men i Johannes 5:19 och 5:30 säger Jesus att Han inte kan göra något på egen hand.

I Johannes 5:19–30 står det följande (mina understrykningar):

Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom. Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

I denna bibeltext ser vi hur Jesus flera gånger förtydligar att Han är Gud genom att göra anspråk på att vara den som:

1. Är allsmäktig, eftersom Han gör det Fadern gör.
2. Ger liv på samma sätt som Fadern ger liv.
3. Är mänsklighetens slutgiltiga domare.
4. Är värdig samma ära som ges till Gud Fadern.
5. Uppväcker de döda till liv med ljudet av sin röst.
6. Har liv i sig själv på samma sätt som Gud Fadern har liv i sig själv.

Nu när vi förtydligat att bibelstället lär ut Jesu gudom, vad menar Jesus med att Han inte kan göra något på egen hand? Johannesevangeliet är tydlig med att Jesus är Gud. Det finns dock en fara i att detta kan leda till polyteism – att människor börjar betrakta Jesus som en gud vid sidan av Fadern, snarare än att betrakta båda som samma Gud. För att motverka detta missförstånd är Johannesevangeliet också tydligt med att Jesus inte är en rebellisk gud som gör saker på egen hand, oberoende av Fadern och den helige Ande. Jesus är samma Gud som Fadern och därmed gör Han det Fadern gör och är beroende av Fadern i allt. Bibelstället visar alltså att Jesus är Gud, inte en separat gud som gör saker på egen hand.

Det finns ingen större än Gud, men Jesus säger att Fadern är större än Han (Joh 14:28).

I denna vers (Joh 14:28) säger Jesus att lärjungarna bör glädjas över att Jesus återvänder till Fadern för att Fadern är större än Han. Varför skulle lärjungarna vara glada över att Fadern är större än Jesus? Innan denna fråga besvaras bör man läsa Johannes 14:12–28 och notera nedanstående:

1. Jesus säger att Han kan besvara böner (vers 14).
2. Jesus kommer att vara i alla troende, det vill säga Han kommer att vara allestädes närvarande (vers 23, se också verserna 18–20).
3. Jesus påstår att Gud skickar den helige Ande i Hans namn, det vill säga att Gud refererar till Jesu auktoritet (vers 26).

Om bibelstället lär ut Jesu gudom, varför säger då Jesus att Fadern är större än Honom? Svaret är att Jesus befinner sig på jorden när Han säger dessa ord. Han är ödmjukad och har intagit rollen som en tjänare, medan Fadern är i sin härlighet. Lärjungarna borde vara glada över att Jesus återvänder eftersom Han då kommer att förhärligas, Han kommer att sända den helige Ande (verserna 16 och 26), Han kommer att besvara böner (vers 14) och Han kommer att vara i samtliga troende (vers 23) så att de troende kan göra större gärningar än de Han själv har gjort (vers 12).

Jesus säger inte att Fadern är större än Honom i den bemärkelsen att Fadern är Gud och Jesus inte är det.[3] Det Jesus menar är att Fadern är i härlighet medan han själv lider på jorden. Därför bör lärjungarna vara glada att Han återvänder, för då kommer han att utöva sin gudom på ett mer påtagligt sätt, vilket gagnar dem.

Jesus kallade Fadern för ”den ende sanne Guden” (Johannes 17:3) och kan därmed inte själv vara det.

Kristna tror att det finns endast en Gud och att Fadern är Gud, därmed är det inte fel att kalla Fadern för ”den ende sanna Guden”. Samtidigt innebär exklusiva påståenden om en av personerna i treenigheten inte att man exkluderar de andra personerna eftersom de är samma Gud. Exempelvis kallar Judas (i Jud v. 4) Jesus för ”vår enda Härskare och Herre”. Givetvis trodde Judas att Fadern också är härskare och herre. Att han kallar Jesus för den ende Härskaren och Herren exkluderar alltså inte de andra personerna i treenigheten eftersom de är samma Gud. Ännu ett exempel återfinns i Första Korinthierbrevet 8:6. Där säger Paulus att kristna har en enda Herre, nämligen Jesus. Detta exklusiva påstående om Jesus utesluter inte Fadern och Anden från att vara vår Herre, eftersom de, tillsammans med Sonen, är samma Gud. Bibelstället i Johannes 17:1–5 visar att Jesus är samma Gud som Fadern eftersom Jesus beskrivs som:

1. Någon som Gud förhärligar (vers 1).
2. Den som har makt över alla människor (vers 2).
3. Den som ger evigt liv (vers 2).
4. Den som var med Fadern i härlighet innan världens skapelse (vers 5).

Gud är allvetande, men i Matteus 24:36 läser vi att Jesus inte visste när sista tiden skulle äga rum.

I samma bibeltext beskriver sig Jesus däremot som världens slutgiltiga domare (Matt 24:30), något som endast Gud är (Jes 33:22 och Jak 4:12). Därmed visar texten att Jesus är Gud. Samtidigt valde Jesus under sitt jordiska liv att inte ha tillgång till sitt allvetande eftersom det inte var en del av hans uppdrag att tillkännage tiden för sitt återvändande. Snarare avrådde han människor från att spekulera kring detta (Apg 1:6–7). Det finns samtidigt en djupare orsak till Jesu påstående. Inom den judiska kulturen bestämde fadern när tiden för sonens giftermål skulle äga rum (sonen var ovetande om tiden). Både innan och efter Matteus 24:36 säger Jesus att han är brudgummen (Matt 22:1–3 och 25:1–13), något som Nya testamentet ofta återkommer till (Mark 2:19; Matt 9:15; Luk 5:34; Joh 3:29; 2 Kor 11:2; Upp 19:7–9 och 21:1–2). Jesus är därmed den som gifter sig med sin kyrka/brud på den yttersta dagen. Detta bibelställe beskriver därför hur Fadern kommer att ge kyrkan som en brud till sin Son. Notera att i Gamla testamentet är Gud brudgummen som ska gifta sig med sitt folk (Jes 62:5; Jer 2:2; 31:31–32 och Hos 3:1). Även detta bibelställe visar därmed att Jesus är Gud.

I Markus 10:17–18 kan vi läsa om hur en rik man kallar Jesus för ”god” och Jesus besvarar honom med att säga ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud”. Med detta påstående förnekade Jesus att Han är Gud.

De som hävdar detta läser in alldeles för mycket i texten. Ingenstans i texten förnekar Jesus att Han är god eller att Han är Gud. Snarare ska vi förstå Jesu svar som att han vägrar att låta den rike mannen lämpa över ansvaret för sitt liv på Jesus (”du som är god kan väl ta hand om mitt problem”). Till saken hör att Jesus på andra ställen säger att Han är god (Joh 10:11 och 14). När vi läser vidare i Markus text frågar Jesus mannen om han har hållit de sex sista budorden, som handlar om hur människor ska behandla varandra. Han nämner inte de fyra första budorden eftersom dessa budord har med människors relation till Gud att göra och Jesus visste att mannen inte höll dessa då han hade en avgud i sitt liv, nämligen pengar (vers 22). Den lösning som Jesus erbjöd mannen var att han skulle överge allt han ägde och följa Jesus. Jesus ville att mannen skulle överge sin falska gud (pengar) för den riktiga Guden (Jesus) och på så sätt fullgöra de fyra första budorden. Om bibelstället säger något om Jesu gudom är det att Jesus är Gud snarare än tvärtom.

Bibeln säger att Gud inte är en människa (4 Mos 23:29 och 1 Sam 15:29).

Ingen kristen tror att Gud i sin natur är en människa. Om Gud hade varit en människa hade Han inte behövt inkarneras. Kristna tror att Gud i sin natur är en ande (Joh 4:24) och att denna ande tog sig an en mänsklig kropp för 2000 år sedan. Han slutade aldrig att vara Gud och Hans gudomliga natur (som är ande) blandades aldrig med Hans mänskliga natur. Jesu mänskliga kropp var alltså inte gudomlig, endast Hans ande var (och är) gudomlig och Hans ande har inte en mänsklig natur.

Gud kan inte frestas (Jak 1:13), men Jesus frestades (Matt 4:1–11).

Gud kan bli frestad (se exempelvis 2 Mos 17:1–2; 4 Mos 14:22 och Heb 3:8–9). Det Jakob menar är att det inte finns något inom Gud som skulle kunna få Honom att falla för en frestelse. Det intressanta med Jesu frestelse i exempelvis Matteus 4:1–11 är att det indirekt visar att Jesus är Gud. Satan ville nämligen att Jesus skulle göra stenar till bröd, det vill säga han ville att Jesus skulle sluta leva ut sin mänsklighet och i stället leva ut sin gudomlighet (eftersom endast Gud, av sin egen kraft, kan göra stenar till bröd). Om Jesus hade fallit för frestelsen hade Han inte levt ut sin mänsklighet och då hade Han inte kunnat representera människor i försoningsverket. Jesus valde dock att stå emot frestelsen och levde ut sin mänsklighet. Denna episod ur Jesu liv är oförståelig om man inte inser att Jesus är Gud.

Omid Pasbakhsh

[1] Se exempelvis Första Korinthierbrevet 2:14 och Johannes 3:3.

[2] Förmodligen vet inte den muslim som man samtalar med själv att han/hon återberättar felaktigt vad Bibeln säger, utan har bara lärt sig att dessa bibelställen motbevisar den kristna tron utan att själv ha undersökt saken.

[3] På liknande sätt, när Jesus säger att lärjungarna kommer att utföra ”större” gärningar än Han, syftar Han inte på kvalitét (vad kan vara större än att uppväcka döda till liv?), utan han syftar på kvantitet, att lärjungarna kommer att nå ut till fler människor med evangeliet.