Vetenskapliga anspråk i Koranen

En metod med vilket man kan avgöra trovärdigheten hos Koranen och huruvida den kommer från den allvetande Guden, är att undersöka dess vetenskapliga påståenden, något som muslimska apologeter ofta brukar framhäva. Man menar att en arab på 600-talet omöjligt kunde veta all den moderna vetenskap som Koranen innehåller och att boken därmed måste komma från en högre intelligens, nämligen Gud. Vid närmare granskning visar det sig dock att detta argument är behäftat med stora problem.

Ett Koranställe som är populärt bland muslimska apologeter återfinns exempelvis i sura 23 och beskriver hur människan formas i sin moders mage. Argumentet går här ut på att texten korrekt återger människans embryoutveckling. Texten lyder så här:

Sura 23:12–14: VI HAR skapat människan av finaste lera; därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar. Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!

Det finns flera problem med att hävda att ovanstående vers beskriver människans embryoutveckling på ett korrekt sätt. Det första är att Koranstället är tvetydig. Om nu Gud ville visa att Han är författaren till Koranen genom att inkludera vetenskapliga utsagor i den, kunde han inte göra det tydligare? Till exempel genom att berätta hur en spermie går in i ett ägg vid befruktningen. Det andra problemet är att texten hävdar att benen skapas först och sedan kläs med kött. I dag vet vi att muskler och ben tillkommer samtidigt, vilket innebär att Koranen har fel. Slutligen är Koranens beskrivning av embryoutvecklingen väldigt lik den beskrivning som den grekiska läkaren Klaudios Galenos gav ca 500 år tidigare.[1] Det verkar snarast som om Muhammed, kanske under sin tid som karavanledare, fick höra om embryoutveckling och inkludera det i Koranen, trots att informationen var felaktig.

Vi fortsätter med ett annat Koranställe som handlar om reproduktion och mer specifikt om varifrån spermierna kommer.

Sura 86:5–7: LÅT människan betrakta det som hon är skapad av! Hon är skapad av flöden, som väller fram ur [mannens] länder och ur [kvinnans] bäckenring.

Det verkar som om den svenska översättaren Mohammed Knut Bernström insåg att detta Koranställe är vetenskapligt fel och därför valde att korrigera det. Det finns nämligen inte en enda engelsk översättning på quran.com som säger ”kvinnans bäckenring”. Ordet för ”kvinna” finns inte i texten, Bernström har lagt till det ordet. Texten säger egentligen att människan är skapad ur en vätska som kommer från ett område mellan ryggraden och revbenen. Givetvis är detta vetenskapligt felaktigt då spermier är producerade i testiklarna och äggen kommer från äggstockarna. Än en gång har alltså Koranen fel.

Låt oss byta fokus till vad Koranen säger om berg och deras funktion.

Sura 16:15: Och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot…

Sura 21:31: Och [ser de inte att] Vi har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under deras fot…

Sura 31:10: Det är Gud som har rest himlarna utan varje synligt stöd och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot…

Än en gång bör man läsa andra Koranöversättningar på quran.com. Där framgår det att Koranen inte säger något om ”fast förankrade berg”, utan endast att Allah har placerat berg på jorden för att jorden inte ska skaka, det vill säga förhindra jordbävningar. Oavsett hur man översätter är detta vetenskapligt fel eftersom berg inte förhindrar jordbävningar. Faktum är att de flesta jordbävningar förekommer i områden där berg finns; exempelvis har Japan många berg och drabbas ändå av ca 600 jordbävningar per år.[2] Berg har bildats just genom jordbävningar, det vill säga rörelser i de tektoniska plattorna. Koranen har alltså helt fel när den hävdar att berg hindrar jorden från att svaja.

I ett annat Koranställe kan vi läsa om hur en person som kallas den Tvåhornade (Zul-Qarnian) kommer till den plats där man kan se solen gå ner i ett hav av gyttja.

Sura 18:83–86: Vi skänkte honom stor makt på jorden och Vi gav honom [kunskap om] de rätta medlen [för att nå sitt] syfte liksom [den rakaste] vägen till varje mål. Och han valde en [sådan rak] väg [och gick mot väster] till dess han kom till den plats där solen går ned, och den gick ned – så föreföll det honom – i ett hav av gyttja. Och där fann han ett [oupplyst och ogudaktigt] folk. Vi sade: ”Du Tvåhornade! Antingen går du hårt fram [mot dem] eller också behandlar du dem med mildhet!”

Än en gång har Bernström medvetet tillagt ord som inte finns på arabiska. Frasen ”så föreföll det honom” återfinns inte i arabiskan, något icke-arabisktalande personer kan kontrollera genom att konsultera engelska Koranversioner på quran.com. I stället hävdar Koranen kategoriskt att solen går ner i ett hav av gyttja. Om en muslim menar att versen egentligen syftar på vad den Tvåhornade såg och inte att solen faktiskt går ner i ett hav av gyttja, då kan man klandra Allah för att ha uttryckt sig väldigt slarvigt, något som motsäger flera verser som påstår att Koranen är tydlig och detaljerad (sura 12:1; 15:1; 27:1; 28:1–2; 43:1–2; 44:1–2). Texten säger inte att det föreföll den Tvåhornade som om solen gick ner i ett hav av gyttja, utan att solen faktiskt gick ner i ett hav av gyttja. Ännu en gång har Koranen beskrivit ett naturfenomen felaktigt.

I nedanstående Koranverser kan vi läsa om hur myror talar till varandra med ord.

Sura 27:18–19: [En dag] lät Salomo sina arméer av osynliga väsen, människor och fåglar samlas och han formerade dem [till marsch och de marscherade] till dess de kom till Myrornas dal. [Då] hördes en myra ropa: ”Myror! Skynda er in i era bostäder så att inte Salomo och hans soldater trampar ihjäl er utan att de [ens] märker det!”

Denna text är felaktig på flera punkter. Bland annat kan myror inte tala med ord, de har inte kapaciteten för sådan kommunikation. Det har gjorts flera undersökningar av hur myror kommunicerar och dessa visar att myror primärt kommunicerar genom monotona signaler och lukt.[3]

Låt oss avsluta denna del med att se hur Koranen beskriver funktionen hos stjärnskott.

Sura 67:5: Vi har låtit den nedre himlen lysas upp av stjärnskott [som] prydnad och för att hålla de djävulska krafterna i schack; och för dem har Vi i beredskap en högt flammande Eld.

Sura 37:6–8: Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott, ett skydd mot alla upproriska andar, som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll.

Enligt ovanstående Koranverser fungerar stjärnskott som missiler som Allah använder för att skjuta mot onda andar som försöker ta sig till sjunde himlen för att höra vad som sägs där. Bortsett från att detta verkar ologiskt (hur kan andliga varelser skjutas med fysiska objekt?) är det vetenskapligt felaktigt. Stjärnskott är stenar från rymden som börjar brinna när de faller mot jorden eftersom luftmotståndet skapar hög friktion och därmed mycket värme. Detta är alltså ännu ett exempel där Koranen uppvisar vidskepliga tankesätt som man visserligen kan förvänta sig av en arab från 600-talet, men knappast av en allvetande Gud.

Omid Pasbakhsh

[1] Galenos, De Semine.

[2] http://earthquaketrack.com/p/japan/recent (2017–03–19).

[3] https://www.antkeepers.com/facts/ants/communication/ (2017–03–19) och http://www.sciencemag.org/news/2013/02/shhh–ants–are–talking (2017–03–19).