Muslimsk kritik mot treenighetsläran

Flera gånger i Bibeln står det att ”Gud är en”,[1] hur kan kristna säga att Gud är tre?

Fundamentet i treenighetsläran är att det endast finns en Gud. De bibelställen som förtydligar detta är alltså helt förenliga med denna lära. Vidare är det hebreiska ordet för ”en” som används om Gud, ”echad”,[2] och detta ord kan syfta på ”en komplex enhet”. Exempelvis läser vi i Gamla testamentet att Adam och Eva (två distinkta personer) är ”echad”. Det finns ett hebreiskt ord för ”endast en”, nämligen ”yachid”,[3] men detta ord används aldrig om Gud. Alltså utesluter ”echad” inte Gud från att vara Treenig – snarare tvärtom. I Nya Testamentet finner vi också att Jesus hävdar att Gud är en (Mark 12:29). Att Jesus inte motsäger läran om treenigheten framgår tydligt av sammanhanget, eftersom han fortsätter med att förklara hur Messias, som är Davids son, också är Davids herre (Mark 12:35–37) genom att citera Psaltaren 110:1 (där Messias sitter på Guds högra sida). Jesu poäng är att Messias, trots att Han är en människa (Davids son), är Gud (Davids herre). Alltså inkluderar Jesus sig själv i Guds enhet.

Ordet ”treenighet” finns ingenstans i Bibeln.

Bibeln lär ut att den ende Guden är tre personer i perfekt enhet och därför lär Bibeln ut ”treenigheten”, även om själva ordet inte används. På samma sätt lär Koranen ut ”Tahweed” (strikt monoteism) utan att det ordet används i Koranen. Muslimer som hävdar att läran om treenigheten bör överges för att Bibeln inte innehåller ordet bör alltså även förneka Tahweed eftersom Koranen inte innehåller det ordet.

Varför lärde inte Jesus ut treenigheten tydligt och klart?

Det var sällan Jesus lärde ut några teologiska sanningar på ett tydligt sätt. Anledningen till detta var att Jesus bjöd in människor till reflektion[4] och samspel med Guds Ande,[5] så att dessa sanningar skulle bli verklighet i Hans lärjungars liv, snarare än bara intellektuella övertygelser. Att Jesus lärde ut treenigheten går däremot inte att förneka. Jesus presenterade sig själv som Guds rikes konung som ska tillbes av världens människor, Han sa också att den Helige Ande är källan till det kristna livet och att Han, Anden och Fadern har samma auktoritet.[6]

Treenigheten återfinns inte i Gamla testamentet.

Denna invändning stämmer inte eftersom det finns ett flertal gammaltestamentliga bibelställen som visar att Gud är flera personer. Exempelvis kan vi läsa i Första Moseboken 19:24 om hur Gud lät det regna ner svavel på jorden från Gud i himlen.[7] Det finns alltså två distinkta personer som båda kallas ”Gud” i texten. I Psaltaren 45:7–8 kan vi också läsa om hur två olika personer kallas för ”Gud”. I Jesaja 48:12–16 kan vi läsa om hur Gud och Guds Ande blir sända av Gud. Och så vidare.

Treenigheten är obegriplig.

För det första är treenigheten tillräcklig begriplig för att människor ska kunna ha en relation med Gud och växa till i denna. För det andra, att ha ”begriplighet” som ett kriterium för sanning om Guds väsen är ologiskt, eftersom Gud per definition måste ha egenskaper som det mänskliga intellektet inte kan begripa fullt ut (som exempelvis att Gud alltid har existerat).

Treenigheten är en lära som kom till flera hundra år efter Jesus.

Denna invändning stämmer inte eftersom samtliga böcker i Nya testamentet skrevs under det första århundradet, och de förutsätter treenigheten. Det går också att visa att tidiga kyrkofäder förstod att Gud är en pluralitet av personer, trots att de inte använde ordet ”treenighet”.

Omid Pasbakhsh

[1] Se exempelvis Femte Moseboken 6:4

[2] Första Moseboken 2:24.

[3] Exempelvis översätts ordet till ”din ende” i Första Moseboken 22:2 och 22:12.

[4] Se exempelvis Markus 4:13–20.

[5] Se exempelvis Johannes 16:13.

[6] Matteus 28:19.

[7] Den hebreiska texten använder tetragrammet YHWH (som vissa uttalar ”Jehova” och andra uttalar ”Yahweh”) för två olika personer. I moderna översättningar används ordet ”HERREN” i texten.