Sharialagar – en crash course
De flesta länder med muslimsk majoritet tillämpar inte sharialagarna fullt ut. Däremot brukar familjelagarna (som äktenskap, skilsmässa, arvsrätt mm) vara baserade på sharia. Endast ett fåtal länder har fullt ut antagit sharialagarna: Afghanistan, Brunei, Qatar och Saudiarabien.[1] Iran – världens enda teokrati – har en blandning mellan sharialagar och moderna lagar i sitt rättssystem.
Men vilka lagar omfattas då av sharia och var finner man dem? Hur ska de implementeras? Dessa frågor är inte enkla att besvara eftersom olika muslimska grupper och lagskolor (Mahdab) har olika syn på sharia.
I grunden var det personer som var lärda i islamisk juridik (fiqh) som utformade sharialagarna. De utgick från fyra källor när de formulerade sharialagarna:
1) Koranen.
2) Sunnan, som framförallt finns i haditherna, och som innehåller vad Muhammed gjorde och sade i givna situationer. Exempelvis säger inte Koranen att kvinnor som begått äktenskapsbrott ska stenas eller att homosexuella ska kastas ner från byggnader, men Muhammed sade detta och därmed ingår det i sharia.
3) Qiyas, när man kommer fram till en lag utifrån analogiskt resonemang. Exempelvis säger varken Koranen eller haditherna något om användandet av droger eftersom droger inte existerade under Muhammeds tid. Muslimska lärda använder sig då av qiyas och resonerar som så att effekten av droger liknar alkoholens effekter, och eftersom profeten förbjöd alkohol bör också droger förbjudas.
4) Ijma, som är den samstämmiga uppfattningen bland muslimska lärda. Exempelvis har muslimska lärda kommit fram till vad muslimer ska göra under sin pilgrimsfärd i Mecka. Ett kontroversiellt exempel på ijma bland sunnimuslimer är att Abu Bakr var Muhammeds efterträdare. Shiamuslimer förnekar detta och menar att Ali ibn Abu Talib borde betraktas som Muhammeds efterträdare. Denna oenighet ledde till splittringen mellan sunni och shia.
Det är tydligt att dessa källor kräver tolkningar och att tolkningarna kan leda till olika slutsatser. Exempelvis är inte alla muslimer överens om vilka som ingår i gruppen ”muslimska lärda” i frågan om ijma. Refererar detta endast till framstående muslimer som levde nära Muhammeds tid (sahaba) eller kan muslimska lärda idag komma fram till ett beslut och kalla det för sharia?
Dessa olika tolkningar och sätt att behandla källorna har inom sunni-islam lett till uppkomsten av fyra skolor (mahdab), också kallad för de fyra imamerna. De fyra skolorna är Hanafi, Malik, Shafi och Hanbal. Majoriteten av sunnimuslimerna bekänner sig till en av dessa fyra skolor.
De fyra skolorna inom sunni-islam ska dock inte betraktas som konkurrerande eftersom skillnaderna mellan dem oftast är få och obetydliga. Det som enar samtliga skolor, och även andra muslimska grupper som inte bekänner sig till någon av skolorna, är följande fem kategorier:
1) Wajib: Obligatoriska handlingar. Alla skolor håller med om att islams fem pelare ska ingå i denna kategori. Islams fem pelare är bönen, fastan, pilgrimsresan, allmosan och trosbekännelsen.
2) Mandub: Handlingar som ger belöning hos Allah men som inte är obligatoriska, exempelvis att ge mer än 2,5 procent av sin inkomst till islamisk välgörenhet.
3) Halal (Mubah): Tillåtna handlingar.
4) Makruh: Handlingar som bör undvikas även om de inte klassas som synd, exempelvis att röka.
5) Haram: Förbjudna handlingar, som att äta griskött.
Som tidigare har nämnts är det en pågående diskussion bland muslimska lärda (kallade ulama) hur olika detaljer i sharialagarna ska tolkas och tillämpas. Exempelvis anser vissa ulama att det är wajib att kvinnor ska ha heltäckande burka så att inget av deras ansikte syns medan andra muslimska lärda menar att burka endast är mandub. Ännu ett exempel är att frågan om huruvida män måste ha skägg eller inte, och hur deras skägg i så fall ska se ut.
Omid Pasbakhsh
[1] The Islam Book (Big Ideas), DK Publishing. First American Edition, 2020. Kindle Edition, plats 5371 av 7262.